c´est fini !

Så var projektet icke-plats redovisat.

Jag är mycket nöjd med hur jag knöt ihop säcken och hur filmen blev tillslut. Som konstfilm, för att skapa en känsla höll den bra i redovisningen. Däremot tar jag med mig av den kritik jag fick där man tyckte att jag kunde presenterat bakgrund och utförande av mitt projekt mer sakligt, mer faktabaserat. Jag hållet t.ex med om att jag kunde visat platsen på en karta för att få publiken att förstå exakt var den ligger. Jag kunde också i filmen fått med min idé om att jag vill utföra projektet i olika delar av stan. Nästa gång tänker jag ha ett ännu tydligare mottagarperspektiv.

Alltid finns det saker att förbättra och jag känner att jag vill fortsätta med film. Jag har ju bara börjat för sjutton!
Kanske kommer jag arbeta vidare på detta nu när nästa projekt snart presenteras...


Den didaktiska biten har kanske hamnat något i skymundan den senaste tiden.

I alla fall här på bloggen.

I mitt huvud finns mycket tankar om hur man knyter detta till elever i ett klassrum. Först och främst; genom att själv jobba med det offentliga rummet kommer jag i framtiden kunna handleda elever genom liknande uppgifter. Att ta sig an en plats och i fantasin omarbeta den har varit mycket utvecklande och skulle också vara det för yngre elever. En viktig aspekt i projektet är att man INTE ska utföra idén i verkligheten, vilket ger utrymme för att sväva ut och inte behöva begränsa sig.
För utveckling av fantasin och och att våga ta risker betyder det mycket!

Temat i mitt projekt, utanförskap och kommunikation, är ett viktigt ämne vilket många konstnärer tidigare arbetat kring och som jag kan tänka mig använda i sokratiska samtal i klassrummet.

En tanke jag får av att arbeta i det offentliga rummet är känslan av att vara en viktig del av vårt samhälle. Denhär känslan infinner sig när man gör en plats till sin och riktigt går på djupet. Därför skulle uppgiften passa även yngre elever i sin strävan efter identitet och tillhörighet. Jag menar, att få arbeta med sin närmiljö på det här sättet tror jag skapar en stark känsla av att vara ett med platsen, staden, landet...



Angående bloggen. Jag längtar efter lärarrespons på det man skriver. Kanske ett mitterminssnack nu mellan första och andra gestaltningsprojektet?!

Ett första utkast.

Så här ser det ut hittills. Inte på långa vägar klart. Tanken är att filmen ska beskriva syftet med platsen. Så klart. Men jag vill också att den ska förmedla en känsla. Låtvalet är inte klart.

Videon kommet alltså illustrera hur jag går omkring på vanlig, tråkig mark, som senare övergår i mark med ljus som tänds. Jag ska också i filmen visa hur man kan använda ljuset. Både som en instruktionsvideo och som en konstnärlig sådan altså...

Det jag behöver fundera på är hur jag ska göra filmen begriplig och budskapet tydligt. Jag behöver också hitta bra musik som förstärker den känsla jag är ute efter.

Temat utanförskap och "vi och dom" finns fortfarande i mitt bakhuvud. Men jag har kokat ner det. Jag funderade på vad som är kärnan i utanförskapet. En viktig del är kommunikation, eller bristen på kommunikation. Det jag vill med mitt projekt är alltså att skapa en plats för att uttrycka sig. För att inte vara alltför torr och politiskt korrekt har jag valt att utforma den på ett sätt som lockar till lek.

När jag tänker närmare på projektet och vad jag valt att utforma på platsen känner jag att kanske skulle det finnas minst två likadana platser. Kanske kunde det jag uttryckt här i Kålltorp visas på en skärm på en annan plats i staden...

Jag tänker på brunnen som stod i Brunnsparken här i Göteborg.

http://mandanamoghaddam.wordpress.com



Ja, fortfarande är tankarna många och snurriga.
Jag jobbar på med filmen och tror att det faller på plats!

lysande ordspråk

Ordspråk. I basgruppen pratade vi om korsstygn och de budskap som ibland gestaltas med den typen av broderi. Just ordspråken fastnade i mitt huvud och surrar nu runt där bland tankar om utanförskapet.

Ordspråket kan vara en spark i magen mot den som som till exempel inte har ett hem eller är osäker i sin tillhörighet. För någon annan är det kanske trygghet och något att luta sig mot när allt känns tungt.Gamla ordspråk - och nya, sätter igång mycket tankar hos mig. Ett ordspråk skulle kunna användas som en tankeväckare om det hamnar i "rätt" miljö. Rätt ordspråk på min plats skulle kunna få folk att stanna till och fundera en smula.

Jag tänker: Ordspråk skrivet på marken på min ickeplats. Kanske ska jag använda mig av ljus i marken. Då kan man kliva runt på ordspråket, kanske utan att först upptäcka budskapet. Men efter en stund om man tillbringar en tid där kommer man se ord och meningar som betyder något. Dessutom skulle ljuset lysa upp den mörka platsen nattetid.

Michael Jackson Billie Jean
Lägg märke till de lysande plattorna..

Kanske kan marken bestå av lampor som tänder sig när man går på dem. Då kan man skapa sitt eget budskap eller konstverk, också kan ljuset dröja kvar en stund efter att man gått där och den som kommer lite senare kan ta del av vad en annan människa skapat...

...alternativt finns mina förberedda budskap där och när man går över platsen tänds lamporna som gör budskapet synligt... Men, att låta människor skapa egna budskap känns mer motiverat. Motsats till utanförskap måste väl ändå vara att bjuda in. Jag vill bjuda in människor till att agera.

Vad vill jag med detta? Skapa en välkomnande plats, delvis. Mest vill jag skapa eftertanke och möjlighet för folk i närheten att själva agera. Jag vill bjuda in människor att ta plats, uttrycka sig. Kanske kan platsen bli ett "speakers corner" utan att någon egentligen behöver tala, bara promenera över ytan och skapa sitt eget budskap.

För att motverka en känsla av vi och dom - varför inte samarbeta och skriva post-it lappar i jätteformat till varandra

Hellre gröt tillsammans än fläskfilé ensam!

Min icke-plats. En fotbollsarena.

Har just hittat ett förslag på att platsen ska omvandlas till två stora fotbollsplaner. Har ännu inte förstått om idén är fastställd eller om det fortfarande bara är ett förslag. Förmodligen är den fastställd. Gatubolaget som jag misstänkt har ett av husen på min plats är inte kvar. Alltså ser jag området som en icke-plats än så länge..

Läs mer här

Kanske är denna idé en god sådan. Kultur och sport i samma miljö.
Icke-platsen skulle då alltså rivas så som den ser ut nu och istället kläs in i konstgräs.

Kanske är detta det bästa förslaget hittills på vad som ska göras med denna plats?!

Men i såfall kan jag ju sluta tänka nu...

att stänga ute

Muren har länge varit ett effektivt sätt att stänga ute. Och att stänga inne. En mur symbolicerar mycket och väcker många starka känslor. Just nu funderar jag över om mitt projekt ska vara en mur av något slag.
Vad vill jag med det? Jo visa på utanförskapet, men det känns för enkelt. Jag vill inte ta första bästa. Jag vill istället leta vidare och hitta kärnan i det som är utanförskap. Hur ska jag hitta den, är bara frågan...


Utanförskap

inte delaktig
avvisad
utestängd
avstängd
utvisad
bortstött
uppsagd
olik
annorlunda
avskiljd från
avklippt
okontaktad
bortglömd
frånstött
utbuad
hånad
tillintetgjord
utskrattad
förlöjligad
avståndstagande
utstött

På ett sätt känns ämnet uttjatat. Hur många gånger ska man behöva ta upp tema utanförskap?
Behövs det? Vad gör det för skillnad?
Jag är förvirrad, hjälp mig hitta kärnan!

utanförskap och fågelperspektiv

Vi och dom är mitt tema härmed. Nu handlar det om vi och dom. Segregation. Mobbing. Fängelseinterner. Men att bjuda in olika parter i en sammankomst för att de ska få mötas känns alltför käckt.

Kom att tänka på konst i stort format. Sådan konst som kräver ett ovanifrånperspektiv. Nu känner jag att jag vill jobba stort, kanske direkt på marken. Om man kliver runt på konstverket kommer man inte förstå budskapet, men ovanifrån kan man ana tanken bakom verket. På så vis finns tanken om utanförskap där även när mötet sker mellan betraktaren och konstverket, budskapet skall inte skrivas på näsan utan kunna upptäckas på håll...

Förstår ni?

Svårt att formulera mig.

Här kommer i alla fall bilder på konst som jag inspireras av.



Christo och Jeanne-Claude




Shiro Hayami


Christo


Robert Smithson

AlieNation is My Nation

Efter Ove Sernhedes föreläsning om segregationen i göteborg tänker jag att temat segregation är viktigt att lyfta. Dessutom stärktes min längtan att få jobba på skola i utsatta områden ytterligare. Jag har nu lånat boken och ska läsa mer för att kanske få tankar till projektet.

Jag har två perspektiv att utgå ifrån: Det stora perspektivet där människor i vårt samhälle inte känner sig accepterade och har hamnat i ett utanförskap. Det är viktiga grejor. Också har jag det lilla perspektivet där jag ska omvandla min icke-plats. Och jag undrar hur jag ska kunna göra något meningsfullt av denna plats.

Min icke-plats ligger i Kålltorp. Kålltorp är förmådligen det svennetätaste området jag bott i i denna stad, förutom kanske Kungsladugård då. Här finns hundar och svenskar. Just nu cirklar mina tankar kring om man skulle kunna blanda lite mer. Kan min icke-plats bli något som uppmärksammar denna problematik? Jag vet inte. Men kanske.

I närheten av min plats finns gamla Härlanda fängelse som numer innebos av bibliotek, öppen förskola, café och kulturhuset Kåken mm. Kanske kan jag koppla min plats till vad som händer där?

Jag googlade konst+segregation och fick fram en skoluppgift i ämnet. Kolla här





Villor i kålltorp vs miljonprogram i svensk förort. Behöver man säga mer? Ja, det tror jag. Vet ännu inte om detta är ett ämne som passar för min plats och uppgiften men detta är vad som surrar i min hjärna just nu. Over Sernhede satte spår.



Mitt projekt fortgår med att jag närmast ska bekanta mig med vad som försiggår i området runtomkring och om det finns något där jag kan ta fasta vid. Kanske ett hypotetiskt samarbete?!

Till sist en liten fin film på Youtube. Titta gärna!