spränga gränser

Efter samtal med Nike idag ska jag:

Måla ännu större. Och måla utanför kanterna.

För att spränga gränser måste jag våga glömma att papprets kanter finns.

Jag ska också köpa svartare färg.

Och måla med bradare pensel.

Nyfiken är jag på att arbeta med matt och blankt. Har därför inskaffat högblankt lack.

Det sista alstret denna vecka. Jag tröttnade på format STORT och gick ner i skala. Teknikerna är de samma. Vilken skillnad det blir på det lilla pappret. Begränsat. Det som var bra med att arbeta mindre var att gå nära och se detaljer. Jag har experimenterat och upptäckt nya roliga sätt att arbeta med grafit och färg tillsammans.

Visar bilden konflikt?

Ja, det tycker jag.

Kanske är blodstänket något min hjärna hämtat från Herman Nitsch i förra veckans avsnitt av Kobra.

Jag blev så trött på flaskfärgen. Istället hängde jag upp papperet på väggen och arbetade med nya material. Sprayfärg och grafit. Jag gillar denhär, den uttrycken konflikt och tekniken var rolig att arbeta med. Men det saknas något, det svarta är inte tillräckligt svart...

Kontrollerad. Jag kände konflikt när jag gjorde den. Nu efteråt känns den för styrd och sammanhållen.

För platt. En vilopaus o konfliktandet. Här känner jag att konflikten knappt finns, även det är ju en konflikt.

Herman Nitsch vet hur man spränger gränserna. Blod.

gestaltning inlägg 2

Här är bilden som först kom till. När jag nu ser på den känns den mesig och inte särskild konfliktfylld. När jag gjorde den kändes det roligt och fartfyllt men samtidigt var jag begränsad av att materialen inte riktigt räckte till. Jag ser denhär bilden som en startsträcka...




Bild nummer två. Här har jag köpt på mig billig färg och känner att jag kan ösa på rejält. Jag fann också träplattor att breda ut färgen med. Resultatet blev rörigt och fyllt av konflikt. Den vita bakgrunden förstärker konflikten, känns det som.




Tredje bilden. Jag behövde nog landa lite. Denhär gjorde jag direkt efter det att jag var klar med "röd, svart, gul".
Jag valde betydligt mildare färger. Fortsatte att breda ut färgen med träplatta. Dessutom skvätte jag ut färg, gick på målningen mm.
På två sätt är denhär målningen konflikt för mig.
1 den går inte ihop, som Nike sa: fyra målningar i en. Den är splittrad på något sätt.
2 Den är "för fin". Mitt mål är att komma bortom det bra och det fina, men denhär är på något sätt för fin. I alla fall kände jag så när jag gjorde den. och efteråt. Men, den är en del i processen och jag släppte den för att gå vidare på nästa.

Gruppsamtal tisdag
Bra samtal, precis som veckan innan. Man lär sig så mycket av att lyssna på alla när de berättar om sina arbeten. Och när man berättar om sitt eget lyfter man det och kan efteråt se det på ett nytt sätt. Nya perspektiv, welcome!

Sista april. en timma i skulptursalen. Också blev detta till. Konflikt? Ja. Jag öste på med färg tills pappret brast. Det kändes befriande.

Men, jag tvekade också endel för fösta gången. Tänkte mycket på dagis under tiden som jag arbetade med den, men nu när jag ser den känns det som att jag ser en tydlig bild av konflikt, och det var ju meningen. Dagiskänslan är nog bra, barn går väl bara på känsla utan att tänka? Ja, dagiskänsla är rätt för mig. Mer sånt i detta projekt.

Först använde jag bara blått, rött och svart. Så när jag nästan var klar kände jag att det hela såg så platt ut. Det gula ger ett lyft och mer dramatik till det hela.

Jag tänker: dethär sättet att arbeta vill jag testa på eleverna jag vikarierar för. Måste väl passa i en kurs som heter estetisk orientering!?

gestaltning v 1

BUB... blogg utan bilder.. ja så blir det denna första vecka. Men, jag lovar att visa bilder här i kommande inlägg...

Konflikt, tänkte jag, här ska det gestaltas. Fann tre kartongskivor i klassrummet som jag tänkte fylla med vad jag just i arbetande stund förknippade med konflikt.
Tanken var att brainstorma kring temat för att sedan hitta ett spår att gå vidare med.

Jag visste också att jag ville måla, stort. Så åkte vi till Borås för att se på utställningen om samtidsmåleri, och när vi åkte därifrån var jag än mer övertygad om att det var måla jag skulle göra.

Jag gick till INEX för att se vad som fanns i materialväg om man ville måla stort. -Har ni duk som är 2 meter bred, frågade jag? Också tänker jag mig att den ska vara 3 meter lång... kvinnan påminde mig om att det är svårt att hantera så stora dukar och att det är ju bra om man får in hela tavlan genom dörren. Jag sa att jag skulle återkomma, behövde fundera lite...

Så på torsdagen samtalade vi i basgruppen och jag berättade om min uppstart, kollage på kartongskivor.. Också berättade jag om konflikten jag har med mig själv. Jag brottas oavbrutet med att allt jag gör ska bli så fint. Jag styr liksom mot det "fina", utan att jag egentligen vill. Jag är bara så fast i det man matas med: fint är bra.
Nike o övriga i gruppen tyckte jag skulle lämna kollagedelen och istället arbeta med att uttrycka min frustration o känsla genom måleri. Och att jag skulle lämna tanken om dyr duk och istället måla på billigt material för att inte blockera mig i skapandet.

Sagt och gjort. Jag gick upp i skulptursalen, rullade ut stora pappret, greppade bred pensel och färg och satte igång. Tre färger valde jag, vitt, grått och ockra. Det var så befriande.
Jag målade stort och med kraft och jag kände ett engegemang att bara uttrycka det jag brottas med.

Här står jag nu, jag ska måla mer och stort, utan tanke på slutresultatet och jag vill försöka att uttrycka min inre konflikt i det jag målar. Jag vill komma ut på andra sidan, bortom vad som är fint och fult.


Bara gå på känslan.

Serier och konflikt

Konflikter susar i luften, överallt och hela tiden. Under de senaste veckorna har jag iakttagit, lyssnat, spetsat öronen och funderat. Oenigheter om klassrummets ordningsregler har kommit i min väg, inre oordning hos elever...mina egna konflikter.
Jag har sett konflikter utspela sig utan slut, jag har sett tysta konflikter och själv hamnat mitt i...
Det som förvånat mig är mängden konflikter som utspelas och hur ofta man bara låter de passera förbi och i värsta fall skapa dålig stämning. Många blundar och verkar inte orka bry sig. På med skygglapparna och stoppa bommul i öronen, inget sett, inget hört.....
Att få översätta dessa erfarenheter i serier var ett mycket roligt arbete. Jag satte igång med mina karaktärer jag sedan tidigare hittat på och de fick spela upp några av de konflikter jag valt ut.


Mina fyra serier handlar om:

1 Mösskonflikten på veckomötet som får ta största delen av mötet och när man ska börja diskutera de "tyngre" ämnena, ja då är mötestiden slut...

Här har jag färglagt i Photoshop, en teknik jag tidigare använt och gillar men jag kan tycka att det blir något platt...






2 Oenighet i arbetsrummet. Någon vill arbeta ämnesöverskridande, en annan förstår inte vitsen och sammarbetet blir komplicerat..



3 Lärarens ibland så hårda attityd som faktiskt skapar en konflikt i mötet med eleverna..eller bara får dem att hata skolan..









4 Den inre konflikten, när tankarna och fantasin bara tar över och man inte vet vad man vill, bara man slipper skolarbetet här och nu... Här har jag provat något nytt. Jag blandade kollage med blyerts och jag är riktigt nöjd med hur det blev. Stilmässigt hittade jag något jag gärna arbetar vidare med, även om själva serien och dess innehåll är enkelt och utan text. Jag tycker bilderna talar.
(Tyvärr problem med att publicera bilderna.. försöker igen senare)


Fyra korta serier blev det. Jag ville så gärna prova några olika sätt att utforma dem också hade jag många konflikter färskt i minnet och de bara ville ut...

Teckna är roligt och att färglägga i olika tekniker ger bilderna liv. I några serier har jag arbetat med kollage plus att färglägga i photoshop vilket fungerar bra.


Arbetet har varit lärorikt. Att bearbeta och analysera konflikter kan man jobba med hur länge som helst. Men man måste ju leva också, viktigast är väl att inte vara rädd för konfrontation.
Att försöka lösa konflikterna och prata med kollegor och elever är troligtvis nyckeln till lösning.



Om det egna arbetet med serierna gav mycket så gav själva redovisningen med Lars-Åke Kernell ännu mer. Mycket bra upplägg. Man lär sig otroligt mycket på att lyssna på varandras erfarenheter och Lars-Åke som bollplank gav en läroroik diskussion.

Jag känner mig starkare nu än innan denhär uppgiften, det är svårt att hantera konflikter men genom att reflektera över det jag ser och hör nu blir jag kanske något mer förberedd på det som väntar på min kommande arbetsplats i mötet med elever och lärare.

Skissboken...

Boken med skisser.. till en början var det segt..en bild om dagen..nja en i veckan kanske.

Jag kom inte igång. Jag brottades med demonen prestation. Men, så lossnade det, jag tänkte Sofia detta är något du tycker om, låt det vara roligt. Och häpp, det blev roligt! Ja det var ju ganska enkelt. Tricket var att bara testa nytt och inte tänka.

När hjärnan slutat arbeta febrilt med vad som är bra eller inte drog jag fram limstift och gamla tidningar, vilket nog är det bästa tillskottet till skisserna. Tidningspapperet gav bilderna liv och det jag såg i tidningarna gav mig nya idéer.

Vad tänker han på? karaktären på bilden återkommer bland skisserna. Kanske tänker han på vädret..eller vill han ge vädret till någon?

Bilden är viktig för att det var den första bilden där jag använde tidningsurklipp. Jag hittade ett nytt uttryck jag gillade och fortsatte med.

Bilden har rörelse, det händer något. Men vad? Fönar hon håret? ja. men mer då... Pistolen får mig att undra...

Här har jag använt pistolen, som i flera andra bilder men den fick en liten tvist. Rörelsen i bilden var ny för mig. kom på att det var kul att arbeta med bakgrunden och ge den liv.

Den är enkel, därför valde jag denhär bilden. Det enkla sätter också igång tankar och tolkningar. Kanske ännu mer...

Här har jag testat att först skapa bakgrunden, senare tillkom karaktärerna. De är olika men hör samman på något sätt. Bilden får mig att fundera kring vilka personerna är?

Ibland missförstår man.. eller kanske vill man för mycket. Så mycket att man förlorar sig själv. Bilden får representera blodet som finns i skissboken. När jag ser tillbaks i den ser jag att där finns endel pistoler och blod.

I början av hösten påverkades jag djupt av det våld som skedde alldeles utanför mitt hus.. kanske har det påverkat..

Arbetet med skissboken har utvecklat mig mycket. Både tankemässigt och vad gäller

bildskapandet. När jag väl kom igång kännde jag hur viktig den blev och hur mycket nya tankar det satte fart på innanför pannbenet.

Jag tänker också att dethär sättet att skissa skulle vara bra för elever på gymnasiet till exempel. Kanske skulle man kunna arbeta med skissböcker där under en period och sedan använda bilderna i nya sammanhans, som vi gjorde eller på annat sätt.

Inspiration ger den och jag är glad att vi fick den.

Nu när boken är full saknar jag den,...snyft.... Fast ja, har ju redan botat det problemet genom att köpa en helt ny, fin bok med tomma blad att fylla...

interaktiv gestaltning

Filma ville vi, det kom vi som grupp fram till tidigt. Vi ville gestalta gränser genom att sätta upp dem i olika form och material ute på stan.

Materialen var enkla; tidningar, post-it lappar och legoklossar i starka färger. Andra material tillkom också, tanken med projektet var att göra det som föll oss in under arbetets gång. Och så gjorde vi.

Arbetet startade på avenyn där vi själva agerade gräns genom att stå på rad, lite ivägen för förbipasserande. Men, mycket viktigt, tanken var inte att provocera de gående. Vår idé var som sagt att gestalta gränser på olika sätt, inte att göra folk upprörda. Däremot utvecklades våra tankar under tidens gång åt det undersökade hållet. Vad händer om? Märker man den röda tejpen? Vad är en gräns? Vad fungerar som gräns?

När vi under antal dagar testat, filmat, dragit gränser, funderat, ändrat hade vi ett material i en kamera, men vad skulle vi göra med det? Vi ville klippa det till en film, men sen då?

Skulle det inte hålla hela vägen fram, vad ville vi nu?

Efter ett möte med Mattias och tips om att ta arbetet tillbaka till oss själva kom nya ideer hos oss och vi började med en andra etapp.

Vi lyfte ut de material vi använt, valde lego, tejp och post-it lappar. Vi tänkte lekfullt, vi tänkte stort. kan vi göra gränserna större? vad händer då?

Resultatet blev gigantiskt lego i entren på skolan, stor, stor avspärrnngstejp över dörren in till redovisningssalen.

Och jag tycker det blev bra. Resultatet blev barnsligt i positiv bemärkelse, så blev det när vi som grupp tog arbetet tillbaka till oss själva och det var ett roligt jobb.

Vi redovisade film och uppförstorade föremål i korridoren och jag är nöjd... men projektet känns inte avslutat. Nu snurrar tankar i mitt huvud om hur man vill fortsätta.

Fortsättningen på projektet känns individuellt, nu finns i gruppen många olika tankar om hur man kan fortsätta. Jag undrar tex nu; ska man fortsätta med att göra gränserna mindre? En liten, lite varningstejp, dragen rakt över gatan där folk passerar... utan att den märks.. för oss. Kanske skulle någon liten liten varelse se den och reagera... Eller så är reaktionen inte alls viktig... jo, det är den väl men jag menar att kanske är den egna, inre reaktionen viktigare än att få kraftig reaktion av de som utsätts av experimentet.

Kan hända, gör vi i gruppen en gemensam fortsättning...

Kanske får legot eget liv? Kanske tar sig de färgglada klossarna själva ut på avenyn för att dra en gräns...

world of warcraft

Vilket spel, hur stort som helst.
Jag spelade, blev grinig när jag inte kom vidare till level två, blev nöjd när jag lyckades med det och kom igång.
Tänkte att jag måste ju ta bilder som jag kan lägga här på bloggen och idag när jag skulle detta upptäckte jag att 1o-dagars versionen har upphört.. hm...
ja men testat har jag. Sohlfire, den grönhåriga nattälvan har sprungit runt i Dalomar och andra skogar och byar för att utföra uppdrag och pratat med andra rollfigurer, men jag måste erkänna att mitt tänk inte riktigt funkar med denhär typen av spel, jag har inte tålamodet och kanske inte heller inlevelseförmåga nog att bitas fast i denna värld...

...men vem vet...

...nu säger erik att han vill köpa spelet..

...kanske får jag tillfälle att testa igen...