interaktiv gestaltning

Filma ville vi, det kom vi som grupp fram till tidigt. Vi ville gestalta gränser genom att sätta upp dem i olika form och material ute på stan.

Materialen var enkla; tidningar, post-it lappar och legoklossar i starka färger. Andra material tillkom också, tanken med projektet var att göra det som föll oss in under arbetets gång. Och så gjorde vi.

Arbetet startade på avenyn där vi själva agerade gräns genom att stå på rad, lite ivägen för förbipasserande. Men, mycket viktigt, tanken var inte att provocera de gående. Vår idé var som sagt att gestalta gränser på olika sätt, inte att göra folk upprörda. Däremot utvecklades våra tankar under tidens gång åt det undersökade hållet. Vad händer om? Märker man den röda tejpen? Vad är en gräns? Vad fungerar som gräns?

När vi under antal dagar testat, filmat, dragit gränser, funderat, ändrat hade vi ett material i en kamera, men vad skulle vi göra med det? Vi ville klippa det till en film, men sen då?

Skulle det inte hålla hela vägen fram, vad ville vi nu?

Efter ett möte med Mattias och tips om att ta arbetet tillbaka till oss själva kom nya ideer hos oss och vi började med en andra etapp.

Vi lyfte ut de material vi använt, valde lego, tejp och post-it lappar. Vi tänkte lekfullt, vi tänkte stort. kan vi göra gränserna större? vad händer då?

Resultatet blev gigantiskt lego i entren på skolan, stor, stor avspärrnngstejp över dörren in till redovisningssalen.

Och jag tycker det blev bra. Resultatet blev barnsligt i positiv bemärkelse, så blev det när vi som grupp tog arbetet tillbaka till oss själva och det var ett roligt jobb.

Vi redovisade film och uppförstorade föremål i korridoren och jag är nöjd... men projektet känns inte avslutat. Nu snurrar tankar i mitt huvud om hur man vill fortsätta.

Fortsättningen på projektet känns individuellt, nu finns i gruppen många olika tankar om hur man kan fortsätta. Jag undrar tex nu; ska man fortsätta med att göra gränserna mindre? En liten, lite varningstejp, dragen rakt över gatan där folk passerar... utan att den märks.. för oss. Kanske skulle någon liten liten varelse se den och reagera... Eller så är reaktionen inte alls viktig... jo, det är den väl men jag menar att kanske är den egna, inre reaktionen viktigare än att få kraftig reaktion av de som utsätts av experimentet.

Kan hända, gör vi i gruppen en gemensam fortsättning...

Kanske får legot eget liv? Kanske tar sig de färgglada klossarna själva ut på avenyn för att dra en gräns...