Mitt livs historia

80-talet

Klockan nitton minuter över elva trillade jag ut. Det var på hösten -82. Platsen KSS i Skövde.Mina syskon var då 14 och 16 år och jag tror de tog emot mig med skräckblandad förtjusning till en början. Min bror som bodde hemma spenderade mycket tid med mig vilket jag tyckte om och när jag blev några år var det så spännande när han hade sina kompisar på besök! På dagarna lekte jag med dagbarnen i vårt hus och jag och min jämngamla kusin klädde oss lika och åkte tvillinvagn.

Jag var mycket lik min pappa både till utseende och sätt. De mörka dragen och vilket senare visade sig, den kreativa sidan. Jag tillbringade mycket tid med mamma men det var pappa jag kände mig mest lik. Men kanske hade han helst velat ha en pojk. Jag drogs med på speedway, spenderade timmar i hans verkstad, låtsaskörde väghyvlar och lastbilar och gud vet vad. När jag var fyra träffade jag min första kompis i kvarteret och samma år fick jag en batteridriven motorcykel och senare en riktig kross att köra runt med när vi var på landet. Jag ville veta allt. Hur man mekade med krossen, hur man bytte däck på bilen och vart förgasaren satt. Jag hade lätt att hitta nya vänner och var inte rädd att berätta för dem vad jag nyss lärt mig. Mitt självförtroende var på topp. Jag var lillgammal och trivdes med det. På söndagarna åkte familjen på tur med bilen. Då fick man besöka en annan stad och kanske äta lövbiff på en vägkrog, vilken lycka!

90-talet..

.. var annorlunda. Jag blev tonåring. Självfötroendet sjönk. Jag började sjuan vilket ju var en shock. Min pappa dog. Livet blev helt plötsligt mycket allvarligt. Jag kameleontade och var en snäll och duktig elev på skoltid. På fritid ville jag passa in med de tuffa killarna och tjejjerna och tjuvrökte ganska ofta utanför konsum i brist på bättre ungdomssysselsättning.
I nian träffade jag min första kille, han med den fina rottisen. Vi tre hade skoj ihop. Vi var på landet, cyklade mycket och spenderade timmarna med hans bil. Dessutom var högstadietiden snart över vilket gladde mig.

Jag började gymnasiet inriktning bild och form. Det var det bästa jag kunde gjort. Jag träffade många bra vänner som jag fortfarande har kvar. Vi målade, skapad i lera och gips och stannade ofta kvar i skolan fram tills dess att larmet aktiverades och vi fick ta sista bussen hem. Dessutom hade vi många roliga fester och middagar ihop. Lärarna på gymnasiet i Tidaholm var fantastiska, och kanske var det där fröet till att vilja bli bildlärare började gro.

00-talet

Efter studenten ville jag flytta hemifrån. Packade mina saker och stack till Brighton, staden med den fina stranden på Englands sydkust. Där sålde jag kläder för svarta pengar och när arbetsdagen var över gick pengarna till öl på brittisk pub. När jag sex månade senare ville flytta hem igen fick jag genast en lägenhet i Göteborg och bestämde mig för att det fick bli mitt nya hem. Jag började jobba på Burger King på avenyn. Hua, bättre jobb kan man ha. Jag slutade, ströjobbade på dagis, började plugga, flyttade ihop med en kompis, läste senare två år sliversmide och hoppades på att komma in på Konstfack. Kom på intervju men föll på håret. Och på nervositet. Jag läste i stället ganska torr konst och bildvetenskap och året efter hade jag blivit antagen till lärarutbildningen i Göteborg. Jag kände mig hemma. Bild och visuell kultur passade mig bra och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag tatuerede in pappa på armen, skaffade hunden Siri, flyttade till Kålltorp och...

10-talet

...bestämde mig för att läsa fjärde terminen på hdk. Lärde mig sjukt mycket på terminens första gestaltningskurs. ställde ut i glshuset, åkte hem till skövde på 6-årskalas och började idag den sista kursen på hdk. Snyft.