säg adjö

sår

Ett djupt snitt på halsen. Detta sår krävde smink för att undvika 112 och ambulans och intensiven..

paradiset

Konventionerna haglar. ja ja...

Jag unnade mig några eldsflammor i alla fall. Pessimisten säger att de finns närvarande även i paradiset...

Tre på farligt upptåg

ok, kanske är dessa tre saker inte sååå intressanta.. men de är i alla fall ute på jävligt hal is.

-hoppa! hoppa! hoppa!

rita nyheterna

"Blodigaste attacken på sex år"





"Byggarbetares liv mindre värda"

filma någon som dansar

kanske känns den igen.. hade inget att filma med.. inte ens datorn vill hjälpa mig med sin lilla kamera. jag har dansat. tidigare. här får ni se det!

Mitt livs historia

80-talet

Klockan nitton minuter över elva trillade jag ut. Det var på hösten -82. Platsen KSS i Skövde.Mina syskon var då 14 och 16 år och jag tror de tog emot mig med skräckblandad förtjusning till en början. Min bror som bodde hemma spenderade mycket tid med mig vilket jag tyckte om och när jag blev några år var det så spännande när han hade sina kompisar på besök! På dagarna lekte jag med dagbarnen i vårt hus och jag och min jämngamla kusin klädde oss lika och åkte tvillinvagn.

Jag var mycket lik min pappa både till utseende och sätt. De mörka dragen och vilket senare visade sig, den kreativa sidan. Jag tillbringade mycket tid med mamma men det var pappa jag kände mig mest lik. Men kanske hade han helst velat ha en pojk. Jag drogs med på speedway, spenderade timmar i hans verkstad, låtsaskörde väghyvlar och lastbilar och gud vet vad. När jag var fyra träffade jag min första kompis i kvarteret och samma år fick jag en batteridriven motorcykel och senare en riktig kross att köra runt med när vi var på landet. Jag ville veta allt. Hur man mekade med krossen, hur man bytte däck på bilen och vart förgasaren satt. Jag hade lätt att hitta nya vänner och var inte rädd att berätta för dem vad jag nyss lärt mig. Mitt självförtroende var på topp. Jag var lillgammal och trivdes med det. På söndagarna åkte familjen på tur med bilen. Då fick man besöka en annan stad och kanske äta lövbiff på en vägkrog, vilken lycka!

90-talet..

.. var annorlunda. Jag blev tonåring. Självfötroendet sjönk. Jag började sjuan vilket ju var en shock. Min pappa dog. Livet blev helt plötsligt mycket allvarligt. Jag kameleontade och var en snäll och duktig elev på skoltid. På fritid ville jag passa in med de tuffa killarna och tjejjerna och tjuvrökte ganska ofta utanför konsum i brist på bättre ungdomssysselsättning.
I nian träffade jag min första kille, han med den fina rottisen. Vi tre hade skoj ihop. Vi var på landet, cyklade mycket och spenderade timmarna med hans bil. Dessutom var högstadietiden snart över vilket gladde mig.

Jag började gymnasiet inriktning bild och form. Det var det bästa jag kunde gjort. Jag träffade många bra vänner som jag fortfarande har kvar. Vi målade, skapad i lera och gips och stannade ofta kvar i skolan fram tills dess att larmet aktiverades och vi fick ta sista bussen hem. Dessutom hade vi många roliga fester och middagar ihop. Lärarna på gymnasiet i Tidaholm var fantastiska, och kanske var det där fröet till att vilja bli bildlärare började gro.

00-talet

Efter studenten ville jag flytta hemifrån. Packade mina saker och stack till Brighton, staden med den fina stranden på Englands sydkust. Där sålde jag kläder för svarta pengar och när arbetsdagen var över gick pengarna till öl på brittisk pub. När jag sex månade senare ville flytta hem igen fick jag genast en lägenhet i Göteborg och bestämde mig för att det fick bli mitt nya hem. Jag började jobba på Burger King på avenyn. Hua, bättre jobb kan man ha. Jag slutade, ströjobbade på dagis, började plugga, flyttade ihop med en kompis, läste senare två år sliversmide och hoppades på att komma in på Konstfack. Kom på intervju men föll på håret. Och på nervositet. Jag läste i stället ganska torr konst och bildvetenskap och året efter hade jag blivit antagen till lärarutbildningen i Göteborg. Jag kände mig hemma. Bild och visuell kultur passade mig bra och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag tatuerede in pappa på armen, skaffade hunden Siri, flyttade till Kålltorp och...

10-talet

...bestämde mig för att läsa fjärde terminen på hdk. Lärde mig sjukt mycket på terminens första gestaltningskurs. ställde ut i glshuset, åkte hem till skövde på 6-årskalas och började idag den sista kursen på hdk. Snyft.

it´s a rollercoaster

Bubblor, fårhjärna, äckliga saker, mat, mögel, massor av foton, film och sist en ny väg, att jobba med ljus. Jag är mycket nöjd med min process som helhet. Jag har undersökt massor och jag har testat material jag aldrig trodde jag skulle arbeta med. Tex Jell-o och lysdioder. Styrkan är att jag verkligen jobbat och att jag lärt mig massa nya saker om en gestaltningsprocess. Synd bara att jag har en känsla av att snubbla i mål.
Föremålen i glashuset gick inte riktigt hem.
Men det var där jag var. Då.

Skillnaden mellan detta och tidigare projekt är att jag aldrig slutade göra. Jag siktade aldrig på en viss produkt. Mitt mål var att undersöka hjärnan. Kanske glömde jag mottagarna. Kanske var jag för upptagen av processen. Mitt projekt var ett experiment ända fram till mål.

S sa att hon tänkte på hjärnsubstans och Lennart Nilsson, bra! Lennart är min stora idol och hjärnsubstans är ju det jag jobbat med, jag blev glad av att höra det.

Men, nu ligger någonting grumligt i vägen. Trots det jag är ändå nöjd med min insats.

Ok, detta är en utbildning och man ska lära sig saker. Jag tar till mig av kommentarerna jag fått och siktar frammåt.

Ny vecka, Nytt tema

ett fall.. och ett nytt hopp!

Idén med plexiglas skivor föll. Dels beroende på svårighet att sammanfoga, få vattentätt, hållbarhet, tyngd, massa saker. Också blev det ryskigt dyrt.
Istället kom jag att tänka på provrör. De är kliniska och skulle kunna passa med känslan jag vill få fram. Jag har köpt ett jättestort provrör. 70 cm i höjd. 15 cm i diameter. Jag har testat att fylla detta med jello, gröt och annat som kan likna hjärnan i min fantasi.


Med lysdioder i geggan fick jag riktigt fin effekt!





Imorgon ska jag också skriva ut några av bilderna jag tagit under projektets gång. A ska hjälpa mig att få till stora, blanka, fina kopior!

Dessutom ber jag om ursäkt för den allergi min baterieodling orsakat. Nu ska jag inte öppna den i skulptursalen mer. Hoppas inte någon blev allvarligt sjuk.

rörligt ljus

fler bilder och en ny idé

Jag fortsätter att fota och skissa för att komma fram till hur jag vill gestalta hjärnans signaler...










Jag tänker nu att jag skulle vilja använda mig av ljus, plexiglas och olika sorters mat. Tanken är att jag vill tillverka ett "fönster" av dubbelt plexi med täta kanter som jag fyller med material jag tidigare använt i mitt projekt. Jag vill också ha med ljusslingan som får symbolisera signalerna.

Som en hjärna i genomskärning. Abstrakt.

Vet inte om jag gör mig förstådd. Tar med skiss och förklarar vidare på seminariet iomorgon.

signaler

jag lämnar härmed formen av hjärnan och koncentrerar mig på signalerna i detta spännande organ. Jag har skissat med ljus. Både rörliga bilder och stilla. Jag experimenterar med ljus och kamera för att hitta ett uttryck för hur det kan se ut i hjärnan i transit. Jag håller mig till icke föreställande bilder. Jag gillar det abstrakta. Jag vill lämna endel över till fantasin, inte skriva på näsan.
Föruton film och foto är jag sugen på att jobba tredimensionellt. Jag tänker organiska former och blinkande ljus.

Jag skissar vidare.

Och jag ska lyfta ut ljuset i rummet och börja forma.

Läste om konstnären Matti Kollioinen i tidningen Konstperspektiv och blev väldigt inspirerad.

Man machine 2

bakterieodling

Jag har nu börjat på en bakterieodling i stort format. Agar Agar i botten av en stor plastlåda också jord, kaffe, saliv och massa annat därpå som ska stå till sig. Jag tänker följa bakteriernas tillväxt och se vad som händer.





Idag ska jag också få Kefirsvamp (bilden ovan) av en kvinna jag hittat på nätet. Svampen läggs i mjölk eller vatten och växer samtidigt som den gör mjölken till filmjölk. Det jag är mest nyfiken på är svampens utveckling och struktur.

Parallelt med detta har jag börjat skulprera i materialet Agar Agar. Vegetabiliskt gelatin. Jag tänker att jag ska forma fram en hjärna och sedan får vi se vad som händer. Kanske börjar den mögla?!

I samtal med N kom vi fram till att jag ska backa lite i processen och arbeta med ett sidospår till bakterieodlingen. därav Kefir och annat.

Planen är:

Jag är på gång.

Jag jobbar med ett paralellt spår till bakterierna

Kommer redovisa 25/3