det nya

Oj, vad som hände när jag lade dit de skamsna dukarna. Vilken fart jag fick och vad mycket mer färg jag använde. Arbetet är roligt. Men svårt.
Jag försöker hela tiden att inte bry mig om de spända dukarna. Men så fort penseln närmar sig deras yta händer något. Hur jag än gör kan jag inte helt glömma att de finns där och de påverkar mig helt klart.

Hur som helst har jag i dag brottats med att det jag gjorde blev så fult. BRA då! NJA jag ville ju komma bortom definitionen av fint och fult och ändå står jag där mitt i målningen och är besviken över de fula partierna jag just kladdat dit. hmm... har jag inte lärt mig någonting... Jaja, kanske förändras man inte över några veckor...

Funderar på hur jag ska förhålla mig till utställningen i aulan. Just nu kan jag inte välja ut något som skulle rpresentera hela processen. En idé är att under utställningen fortsätta målandet på plats, som en förlägning av arbetet.

Men är det relevant?

Är jag beredd på en performance?

Jag måste klura på detta ett tag till.

Handledning med Nike på tisdag är bra.




Det nya har fart i sig. Men de är inte klara. Nästa vecka ska jag nog flytta över dukarna på nytt papper och måla över ännu mer...

Typiskt fult... om jag tillåter mig själv att värdera på det sättet. Vad skulle jag på med vitt för?
Ja, jag vågade i alla fall förstöra det jag var nöjd med. Jag gick på känslan...








Utan hela denhär processen hade jag inte hamnat här. Nu när jag ser på de första målningarna känns de hemska platta men som sagt även de är viktiga. Får se vad som hänt när nästa vecka är över. Jag ser med spänning fram emot ännu något nytt.

Ian Fairweather

Såg en dokumentär om denna fantastiska konstnär. Målningarna är stora, han går på känsla och målar på billigt material som finns nära till hands. Tänk att kalkfärg på tidningspapper kan bli så fantastiska målningar. Så uttrycksfullt.

Jag inspireras och känner att den mannens arbete kommer finnas i bakhuvet när jag fortsätter arbetet i mitt projekt.

K Special. SVT Play.

Respect till Fairweather.

revansch

Jag försöker ignorera papprets kanter och måla ut, ta i, inte stoppa eller anpassa. Rasultatet blir en friare känsla både på papperet och i mig. Dessutom: ett färgglatt golv...
Jag nämnde idag de gamla uppspända dukarna jag har hemma. Har ju aldrig lyckats avsluta eller ens börja knappt eftersson jag brottas med att det ska bli så jävla fint... eller kanske är det så det var...förut....innan projektet...



Nu är det dags. Nu ska här målas över och det med KRAFT!
Fortsättningen på projektet är att övervinna dukhelvetet. Här ska målas bortom fint och fult och de gamla dukarna som följt mig genom flytt efter flytt och som nu skäms i min garderob ska integreras i arbetet. Japp.



Här är de skamsna............




... och jag ska ta revansch.

spränga gränser

Efter samtal med Nike idag ska jag:

Måla ännu större. Och måla utanför kanterna.

För att spränga gränser måste jag våga glömma att papprets kanter finns.

Jag ska också köpa svartare färg.

Och måla med bradare pensel.

Nyfiken är jag på att arbeta med matt och blankt. Har därför inskaffat högblankt lack.

Det sista alstret denna vecka. Jag tröttnade på format STORT och gick ner i skala. Teknikerna är de samma. Vilken skillnad det blir på det lilla pappret. Begränsat. Det som var bra med att arbeta mindre var att gå nära och se detaljer. Jag har experimenterat och upptäckt nya roliga sätt att arbeta med grafit och färg tillsammans.

Visar bilden konflikt?

Ja, det tycker jag.

Kanske är blodstänket något min hjärna hämtat från Herman Nitsch i förra veckans avsnitt av Kobra.

Jag blev så trött på flaskfärgen. Istället hängde jag upp papperet på väggen och arbetade med nya material. Sprayfärg och grafit. Jag gillar denhär, den uttrycken konflikt och tekniken var rolig att arbeta med. Men det saknas något, det svarta är inte tillräckligt svart...

Kontrollerad. Jag kände konflikt när jag gjorde den. Nu efteråt känns den för styrd och sammanhållen.

För platt. En vilopaus o konfliktandet. Här känner jag att konflikten knappt finns, även det är ju en konflikt.

Herman Nitsch vet hur man spränger gränserna. Blod.

gestaltning inlägg 2

Här är bilden som först kom till. När jag nu ser på den känns den mesig och inte särskild konfliktfylld. När jag gjorde den kändes det roligt och fartfyllt men samtidigt var jag begränsad av att materialen inte riktigt räckte till. Jag ser denhär bilden som en startsträcka...




Bild nummer två. Här har jag köpt på mig billig färg och känner att jag kan ösa på rejält. Jag fann också träplattor att breda ut färgen med. Resultatet blev rörigt och fyllt av konflikt. Den vita bakgrunden förstärker konflikten, känns det som.




Tredje bilden. Jag behövde nog landa lite. Denhär gjorde jag direkt efter det att jag var klar med "röd, svart, gul".
Jag valde betydligt mildare färger. Fortsatte att breda ut färgen med träplatta. Dessutom skvätte jag ut färg, gick på målningen mm.
På två sätt är denhär målningen konflikt för mig.
1 den går inte ihop, som Nike sa: fyra målningar i en. Den är splittrad på något sätt.
2 Den är "för fin". Mitt mål är att komma bortom det bra och det fina, men denhär är på något sätt för fin. I alla fall kände jag så när jag gjorde den. och efteråt. Men, den är en del i processen och jag släppte den för att gå vidare på nästa.

Gruppsamtal tisdag
Bra samtal, precis som veckan innan. Man lär sig så mycket av att lyssna på alla när de berättar om sina arbeten. Och när man berättar om sitt eget lyfter man det och kan efteråt se det på ett nytt sätt. Nya perspektiv, welcome!

Sista april. en timma i skulptursalen. Också blev detta till. Konflikt? Ja. Jag öste på med färg tills pappret brast. Det kändes befriande.

Men, jag tvekade också endel för fösta gången. Tänkte mycket på dagis under tiden som jag arbetade med den, men nu när jag ser den känns det som att jag ser en tydlig bild av konflikt, och det var ju meningen. Dagiskänslan är nog bra, barn går väl bara på känsla utan att tänka? Ja, dagiskänsla är rätt för mig. Mer sånt i detta projekt.

Först använde jag bara blått, rött och svart. Så när jag nästan var klar kände jag att det hela såg så platt ut. Det gula ger ett lyft och mer dramatik till det hela.

Jag tänker: dethär sättet att arbeta vill jag testa på eleverna jag vikarierar för. Måste väl passa i en kurs som heter estetisk orientering!?

gestaltning v 1

BUB... blogg utan bilder.. ja så blir det denna första vecka. Men, jag lovar att visa bilder här i kommande inlägg...

Konflikt, tänkte jag, här ska det gestaltas. Fann tre kartongskivor i klassrummet som jag tänkte fylla med vad jag just i arbetande stund förknippade med konflikt.
Tanken var att brainstorma kring temat för att sedan hitta ett spår att gå vidare med.

Jag visste också att jag ville måla, stort. Så åkte vi till Borås för att se på utställningen om samtidsmåleri, och när vi åkte därifrån var jag än mer övertygad om att det var måla jag skulle göra.

Jag gick till INEX för att se vad som fanns i materialväg om man ville måla stort. -Har ni duk som är 2 meter bred, frågade jag? Också tänker jag mig att den ska vara 3 meter lång... kvinnan påminde mig om att det är svårt att hantera så stora dukar och att det är ju bra om man får in hela tavlan genom dörren. Jag sa att jag skulle återkomma, behövde fundera lite...

Så på torsdagen samtalade vi i basgruppen och jag berättade om min uppstart, kollage på kartongskivor.. Också berättade jag om konflikten jag har med mig själv. Jag brottas oavbrutet med att allt jag gör ska bli så fint. Jag styr liksom mot det "fina", utan att jag egentligen vill. Jag är bara så fast i det man matas med: fint är bra.
Nike o övriga i gruppen tyckte jag skulle lämna kollagedelen och istället arbeta med att uttrycka min frustration o känsla genom måleri. Och att jag skulle lämna tanken om dyr duk och istället måla på billigt material för att inte blockera mig i skapandet.

Sagt och gjort. Jag gick upp i skulptursalen, rullade ut stora pappret, greppade bred pensel och färg och satte igång. Tre färger valde jag, vitt, grått och ockra. Det var så befriande.
Jag målade stort och med kraft och jag kände ett engegemang att bara uttrycka det jag brottas med.

Här står jag nu, jag ska måla mer och stort, utan tanke på slutresultatet och jag vill försöka att uttrycka min inre konflikt i det jag målar. Jag vill komma ut på andra sidan, bortom vad som är fint och fult.


Bara gå på känslan.

Serier och konflikt

Konflikter susar i luften, överallt och hela tiden. Under de senaste veckorna har jag iakttagit, lyssnat, spetsat öronen och funderat. Oenigheter om klassrummets ordningsregler har kommit i min väg, inre oordning hos elever...mina egna konflikter.
Jag har sett konflikter utspela sig utan slut, jag har sett tysta konflikter och själv hamnat mitt i...
Det som förvånat mig är mängden konflikter som utspelas och hur ofta man bara låter de passera förbi och i värsta fall skapa dålig stämning. Många blundar och verkar inte orka bry sig. På med skygglapparna och stoppa bommul i öronen, inget sett, inget hört.....
Att få översätta dessa erfarenheter i serier var ett mycket roligt arbete. Jag satte igång med mina karaktärer jag sedan tidigare hittat på och de fick spela upp några av de konflikter jag valt ut.


Mina fyra serier handlar om:

1 Mösskonflikten på veckomötet som får ta största delen av mötet och när man ska börja diskutera de "tyngre" ämnena, ja då är mötestiden slut...

Här har jag färglagt i Photoshop, en teknik jag tidigare använt och gillar men jag kan tycka att det blir något platt...






2 Oenighet i arbetsrummet. Någon vill arbeta ämnesöverskridande, en annan förstår inte vitsen och sammarbetet blir komplicerat..



3 Lärarens ibland så hårda attityd som faktiskt skapar en konflikt i mötet med eleverna..eller bara får dem att hata skolan..









4 Den inre konflikten, när tankarna och fantasin bara tar över och man inte vet vad man vill, bara man slipper skolarbetet här och nu... Här har jag provat något nytt. Jag blandade kollage med blyerts och jag är riktigt nöjd med hur det blev. Stilmässigt hittade jag något jag gärna arbetar vidare med, även om själva serien och dess innehåll är enkelt och utan text. Jag tycker bilderna talar.
(Tyvärr problem med att publicera bilderna.. försöker igen senare)


Fyra korta serier blev det. Jag ville så gärna prova några olika sätt att utforma dem också hade jag många konflikter färskt i minnet och de bara ville ut...

Teckna är roligt och att färglägga i olika tekniker ger bilderna liv. I några serier har jag arbetat med kollage plus att färglägga i photoshop vilket fungerar bra.


Arbetet har varit lärorikt. Att bearbeta och analysera konflikter kan man jobba med hur länge som helst. Men man måste ju leva också, viktigast är väl att inte vara rädd för konfrontation.
Att försöka lösa konflikterna och prata med kollegor och elever är troligtvis nyckeln till lösning.



Om det egna arbetet med serierna gav mycket så gav själva redovisningen med Lars-Åke Kernell ännu mer. Mycket bra upplägg. Man lär sig otroligt mycket på att lyssna på varandras erfarenheter och Lars-Åke som bollplank gav en läroroik diskussion.

Jag känner mig starkare nu än innan denhär uppgiften, det är svårt att hantera konflikter men genom att reflektera över det jag ser och hör nu blir jag kanske något mer förberedd på det som väntar på min kommande arbetsplats i mötet med elever och lärare.