det nya

Oj, vad som hände när jag lade dit de skamsna dukarna. Vilken fart jag fick och vad mycket mer färg jag använde. Arbetet är roligt. Men svårt.
Jag försöker hela tiden att inte bry mig om de spända dukarna. Men så fort penseln närmar sig deras yta händer något. Hur jag än gör kan jag inte helt glömma att de finns där och de påverkar mig helt klart.

Hur som helst har jag i dag brottats med att det jag gjorde blev så fult. BRA då! NJA jag ville ju komma bortom definitionen av fint och fult och ändå står jag där mitt i målningen och är besviken över de fula partierna jag just kladdat dit. hmm... har jag inte lärt mig någonting... Jaja, kanske förändras man inte över några veckor...

Funderar på hur jag ska förhålla mig till utställningen i aulan. Just nu kan jag inte välja ut något som skulle rpresentera hela processen. En idé är att under utställningen fortsätta målandet på plats, som en förlägning av arbetet.

Men är det relevant?

Är jag beredd på en performance?

Jag måste klura på detta ett tag till.

Handledning med Nike på tisdag är bra.




Det nya har fart i sig. Men de är inte klara. Nästa vecka ska jag nog flytta över dukarna på nytt papper och måla över ännu mer...

Typiskt fult... om jag tillåter mig själv att värdera på det sättet. Vad skulle jag på med vitt för?
Ja, jag vågade i alla fall förstöra det jag var nöjd med. Jag gick på känslan...








Utan hela denhär processen hade jag inte hamnat här. Nu när jag ser på de första målningarna känns de hemska platta men som sagt även de är viktiga. Får se vad som hänt när nästa vecka är över. Jag ser med spänning fram emot ännu något nytt.