onsdag 5 augusti 2009

Lite trött på mig.

Jag har nu spelat mina kort, mitt spel i ett visst antal veckor. Jag har spelat och reflekterat kring hur jag fungerar i vissa utvalda situationer.
Jag har satt mig i olika utmaningar som jag sedan illustrerat på A3 papper. Jag tänkte först att jag skulle göra en rörlig film av det men upptäckte att det inte passade lika bra. Dels handlade det om tid men också att det föll sig så naturligt att rita och måla, Jag hittade ett uttryck i det som jag fastnade för. Det passade också min idé om att göra en riktig spelplan.

Eftersom jag jobbat under juli månad har spelet fått spelas där och med de människor jag haft nära. Det var inte vad jag tänkte från början men jag märkte att det fanns mycket i min vardag som gick att spela med.




Idag ser spelplanen ut såhär. Jag hade velat att det var mer, men mycket har suttit i huvudet och inte kommit ut. Nu är jag i alla fall i farten och mer kommer det bli.



Varför? Jo. Jag tänker och analyserar ofta och mycket. Varför inte då ta det med sig i ett gestaltningsarbete och vidare in i skolan. Det jag erfarit hittills i detta projekt har lärt mig mycket om hur jag själv är och hur det påverkar människor runtomkring.
Jag tänker; om jag reflekterar kring mitt beteende och andras är jag också bra förberedd (förhoppningsvis) när jag senare ska ut i yrkeslivet och brottas med utmaningar som kommer i min väg. Andra människor kommer också spela sina spel och vi måste samsas inom klassrummets fyra väggar.
Det känns skönt att konkretisera olika situationer jag hamnat i. Få dem på papper bokstavligt talat och göra dem synliga.
Nu när projektet pågått en tid känner jag mig mätt. På mig. Det kan ju också bli för mycket...
Men jag fortsätter reflektera kring mitt beteende. Det känns viktigt. Jag ska också arbeta kring hur andra människor är och fungerar. Hur andra spelar sina spel.

Illustrationerna kommer bli fler men parallellt börjar också något tredimensionellt att ta form. Jag vill skapa form. Det vill ut och jag känner att det passar in på mitt spel.
Jag tar nu ett sidosteg från den platta spelplanen till en mer skulptural sådan.

Den röda tråden jag hittills sytt med i pappret kommer få plats i det nya. Den är en bra symbol för vägen jag vandrat genom projektet.




Min hjärna kokar
Det har hänt väldigt mycket den senaste tiden. Min hjärna är full. Det jobbar på högvarv. Jag mår bra men känner att huvudet kokar. I denna rutan har jag inte spelat något särskilt utan bara illustrerat hur jag känner mig just nu. Detta är en ny del i projektet. Efter att ha spelat med andra i min omgivning har jag nu istället bara gjort, lyssnat på mitt inre. Inte i förväg bestämt hur jag ska spela utan bara följt dagarna, livet. Det spel jag spelar genom att bara vara. Nu försöker jag återigen släppa kontrollen och endast följa.
Det är en utmaning.




Den inre styrkan
Inuti finns ibland en styrka som gör att man tror på sig själv. Ibland finns den inte. Tyvärr.
Här har jag reflekterat och illustrerat kring när styrkan först inte fanns och sedan, när jag funderat lite, kunde plocka fram den. När styrkan fanns blev allt så mycket lättare. Allt på jobbet gick bra när jag på ett medvetet sätt tog till tron på mig själv och på att allt skulle ordna sig.
Vilken kraft jag kännde.
Och den kom inifrån.

Detta ska jag tänka på nästa gång jag känner mig svag. Då ska jag samla mig, fundera lita och försöka plocka fram krutet inom mig.

Kan nog behövas vissa dagar i klassrummet när eleverna kräver mycket och man själv råkar känna sig som en liten liten lort...






Var i Malmö på konsthallen och såg utställningen om Sonic Youth. Mycket inspirerande. All musik, konst, skivomslag och annat fick mig full av energi.
Det finns också en dokumentär på svt play. Kobra är programmet. Kolla Kolla.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej

Forstar dina forsta tankar valdigt bra. Det med att man blir trott pa sig sjalv. Det intraffar ofta nar jag ska vara kreativ/ gestalta/ skapa. Forst har jag ofta en kansla av att jag kan skapa i min ensamhet men efter en stund borjar jag langta/ sakna andra synvinklar pa mitt projekt. Ofta hander det i mitten av projektet, da det ocksa kan kannas som att man ar ute och svavar och inte gor nagot vettigt.
Darfor ar det valdigt skont nar du faktiskt skriver att du ar trott pa dig sjalv, jag tror att andra kan kanna igen sig i din situation. Speciellt barn och ungdomar i skolan som arbetar med gestaltning.

Fint att fa se din spelplan. Du beskriver att du ska spela med din vardag, med de vanner/ arbetskamrater du har osv. Hur tanker du kring spelandet? Harligt att du skriver att du ar i farten och att det kommer mera.:D

Spannande tankar om hur man som larare bygger broar mellan eleverna och skolan arbetskamrater etc. Det ar ytterligare en sak som jag inte tror du ar ensamn om att tanka. Jag funderar ofta i dessa banor. Hur bor jag vara? Hur ger jag respons utan att trampa fram som en elefant ? Det ar fragor som gar att samtala om lange. Skulle kunna bli ett intressant seminarium/ forelasning.

Vantar med spanning pa de skulpturala tanken. Intressant med den rada traden. Kanns som en livs-trad. Har du nagon tanke om hur arbetet kommer starta(skulpturala)?

Var du pa handledningen i gar, med S?

Allt gott / Malin:D

Anonym sa...

Hej igen!:)
Om du kanner att du behover traffa studiekamraterna och se en handledare i ogonen. Finns det mojlighet att gora detta nu pa Onsdag.Tror tiden ar klockan 09:00,S och hennes sem-grupp traffas namligen da.:)

Allt gott / Malin

enannie sa...

Åh, Sofia, va fint du skriver! Eller liksom levande, jag gillar det skarpt. Känner verkligen igen mig i det där med att vara trött på sig själv. Speciellt när det komer till skapande. Jag känner, jag tycker, blah blah.. Det kan verkligen bli för mycket. Gillar hur du uttrycker det. :)

enannie sa...

Åh, Sofia, va fint du skriver! Eller liksom levande, jag gillar det skarpt. Känner verkligen igen mig i det där med att vara trött på sig själv. Speciellt när det komer till skapande. Jag känner, jag tycker, blah blah.. Det kan verkligen bli för mycket. Gillar hur du uttrycker det. :)