Spelplanen är riggad. Jag har skapat en pjäs som jag spelar med. Det rosa burken med de svarta prickarna är min följeslagare i dethär spelet. I burken finns det manifest jag skrivit. I manifestet kan man läsa de regler jag ska förhålla mig till. Jag får också fylla på med regler under spelets gång.
Jag ska:
Ha ett öppet sinne och ett öppet hjärta
Tänka att utmaning är utveckling
Se det stora i det lilla
Använda enkla material
Och jag ska ha skoj
Du först
Så började jag spela. Den första spelrutan med texten; Bistå andra spelare... har fått vänta. Istället startade jag med något som kändes extra angeläget.
Det handlade i två dagar om att backa. Ofta tar jag plats och styr upp, särskilt hemma. Nu skulle jag i stället ge plats och låta andra ta initiativen och besluten. Du först, alltå.
Jag märkte hur stressad jag blev av detta. Ska det inte hända något snart? Hur ska dagen se ut? Jag är van att planera, men nu fick jag avvakta och ta stunden som den var.
Det funkade ju, det hände saker utan att jag la mig i planeringen. Utan att jag bestämde eller tog några initiativ.
Men det gick ångsamt, jag vill gärna att det går fort.Kanske kan detta gestaltas i en kort film eller serie.
"ska han inte kliva upp snart? När börjar dagen, skulle inte vi till stranden klockan nio?"
När jag släpper kontrollen arbetar min hjärna med att försöka besvara tusen frågor. Här har jag endel att lära...
Haka på därbak
Så till spelruta nummer tre. Cykelsemester. Tid för eftertanke på den vita springarens rygg. Jag och syster plus fler. Vad händer när man ofrivilligt släpper kontrollen? Samma sak som i förra rutan men denna gång tänkte jag inte backa, ändå blev det så. Detta är mycket intressant. Hur kan jag som är så initiativrik plötsöigt bli den som hakar på därbak?
Det kommer snart illustrationer på denna spelade ruta.
Skynda långsamt
Under färd på cykeln gav min syster mig en idè.
Min nästa spelruta: " Skynda långsamt."
Jag tänker ge mig ut på gator och torg och se hur mina medmänniskor reagerar när jag rusar fram respektive går mycket långsamt. Jag vill se om jag får några reaktioner. Vad händer när man är långsammast i världen bland människor som skyndar.
Kanske leder detta till några intressanta möten med människor fruntomkring?
2 kommentarer:
Hej Bilder i mitt huvud:)!
Jag syns att du är strukturerad och tydlig, presenterar även i beskrivande bilder. Vilket gör det enklare att läsa av arbetet. Manifestet påminner om sokratiska samtal öppetsinne, utmaningar är utvecklande. Det känns som att du hittat en form som fungerar för att föra dig framåt i gestaltningen. Du pratar om kortfilm eller serie, stanna inte där. Försök att ta tag i filmtankarna och seriebiten direkt eftersom det ofta leder vidare in på nya spår och ger nya tankar. Våga göra saker direkt innan nya tankar slagit rot och suddat ut de första du tänkt göra.
Via gestaltningen arbetar du mycket kring dig som person där du beskriver att du ska ta mindre plats. Det skulle vara trevligt att se dig dokumentera dessa stunder där du i beskriver hur det påverkar dig och vad det kan vara bra/dåligt för. Alltså eftersom du gör en personlig gestaltning utifrån dig själv. Vad är det bra för ? och varför utforskar du dig själv? Kan det förbättra din läraroll på något vis?
Väntar med spänning på ytterligare dokumentation.:)
Vidare
När du pratar om kontroll blir jag sugen på att få en ytterligare fördjupning. Hur tänker du kring kontroll
i hemmet/ skolan. Många frågor, kanske går de inte att svara på alla men kanske finns det någon av frågorna som kan starta en ny tanke?
Spela vidare! Skicka ett mail om du behöver vidare förklaringar eller hjälp av något slag.
// Malin
Vilken superbra grej du hittat! Spænnande. Føljer dej.
(Skriver från Norge ifall bokstæverna ser underliga ut)
Kram Lene
Skicka en kommentar