med pennan i hand

Mycket jobb samtidigt som projektet fortgår gör att man vissa dagar inte hinner alls...har jag upptäckt. Men, i två dagar har nu pennan rört sig över pappret och någonting börjar ta form. Min spelplan fylls på med liv. Detta är nu. Senare får vi se vad som blir själva gestaltningen. Idag funderar jag lite på kanske något tredimmensionellt. Men än så länge bild.





Att sitta i köket och teckna ger också tid för eftertanke. Jag funderar kring vad man kan ta med sig av spelet in i skolvärlden. Det finns mycket. Att röra sig i olika situationer och med olika människor är vad livet är. Och skolan. Jag har hittills i mitt projekt reflekterat över hur jag är och fungerar i olika situationer. Till exempel då jag tar ett steg tillbaka. Detta känns mycket viktigt i en skolsituation. Som lärare måste jag vara lyhörd och självklart släppa fram eleverna. Men man måste balancera. Man ska också leda och styra upp. Det viktiga här är att inte styra så mycket att man själv och eleverna går miste om frihet och fantasi. Jag tänker då på uppgifter eleverna får. För att inte döda kreativiteten tror jag att man som lärare bör backa, ge eleverna utrymme att skapa och finnas där när det behövs.
Jag tror att jag kan vara den lärare jag beskriver ovan, men kontrollbehovet finns fortfarande där och jag har mer att lära och balancera.




Till syster; jag spelade lite på cykelresan, fast jag sa att jag inte skulle... Timmarna på cykeln gav mig tid att fundera. Tankar på vilken roll man tar i vissa situationer. Som med oss. Du är ju trots allt storasyster och med dig i närheten blir jag den som följer. Och jag trivs med det. Att få vara lillasystrig känns ibland väldigt bra.

Att haka på därbak är för mig inte något negativt, jag kan bara bli så förvånad då, när det händer. Ibland känns det bra att följa och vila i det som händer. Det handlar ju också om i vilken situation man befinner sig. I sin yrkesroll, bland sina kollegor tror jag till exempel att det kan vara farligt att bara följa. Man får inte tappa bort sig själv och det man står för. Men, är man ny på en arbetsplats kanske det kan vara svårt att stå upp för sitt och istället anpassa sig. Det handlar återigen om balansen mellan att styra och låta sig styras. Det viktigaste är att inte glömma bort sig själv och sina egna tankar.