sokratiska samtal..

En givande dag!
Hon, en bra föreläsare och samtalsledare.. jag, öronen på spänn och vill kunna behärska det sokratiska samtalet som Ann S Pihlgren.

Hela dagen gav mig mycket, särskilt bra var det med mycket övningar under eftermiddagen. Svårt dock, först tänkte jag; verkar ju inte så krångligt men när man testar på riktigt märker man... detta kräver övning.
Och övat har jag gjort. Testade på en klass i sjuan under livskunskapen. Temat rörde hur elevrna uppfattar klassen som grupp.. lite luddigt men de fick i alla fall samtala kring hur gruppen förändras beroende på deras eget uppförande och hur de själva tror att andra uppfattar dem. Vet inte om ämnet passade men själva formen av samtalet fungerade.. en och en pratade medan vi satt i ring och jag eller eleverna ställde fördjupande frågor till den som hade ett påstående.
Ett väldigt givande sätt att arbeta och bara på en lektion tyckte jag mig märka att eleverna i en ofta stökig klass förstod meningen med samtalet och tog det på allvar.

I ämnet bild passar detta sättet att samtala perfekt. Jag har en önskan om att bildlektionerna ska ge eleverna chans att både utveckla teknik men också, eller FRAMFÖRALLT.., få uttrycka käslor och lära sig att samtala och reflektera kring bilder. Då måste ju denna samtalsform passa utmärkt.
De sokratiska samtalen leder in på djupet.. förvirrar lite och ger många nya frågetecken och det är det som verkar så bra. Dessutom känner jag att man lär känna de man samtalar med på ett nytt sätt vilket är mycket värt i en klass.

Jag längtar efter att få använda mig av de sokratiska samtalen i klassrummet.
Eleverna, jag, vi kommer lära oss mycket!