Tagga ner, Fröken duktig

Att kunna slappna av är svårt tycker jag. Fröken duktig är i farten och på jobbet brottas jag varje dag med tanken på att jag kanske inte jobbar tillräckligt bra och effektivt. Jag spelade på jobbet. Under speldagen noterade jag mitt eget beteende och skulle försöka lugna ner mig några hekton var tanken. Se på skillnaden hos mig själv och mina kollegor om jag arbetade hyper effektivt respektive bara tog jobbet i lagon takt. Som de andra.
Tyvärr upptäckte jag att ett gnagande dåligt samvete satt på min axel och gnällde de stunder jag tillät mig själv att sitta ner och slappa lite. Det lustiga är att jag har ett jobb där man får sitta ner. De människor jag tar hand om behöver lugn och ro för att inte själva bli stressade och oroliga. Jag brottas med en paradox: att utföra mitt jobb korrekt och effektivt och att sprida lugn och ro...hm...?.
Dessutom pågår brottningsmatchen helt i onödan efterssom det endast är jag som sätter kraven. Kollegorna på min arbetsplats tillåter sig att sitta ned, och de verkar tillfreds med det.

Jag har kommit fram till att jag måste våga lita på att det jag gör är tillräckligt. Det jag gör är bra. Jag vill också kunna ta med mig dessa tankar när jag skapar något i bild eller form.
Om jag inte litar på mitt eget omdömme kommer prestationsångesten ta överhand.

Jag ska illustrera mer kring detta. Bilden ovan synliggör hur jag sakta men säkert tar mig fram över spelplanen.
Nu, förhoppningsvis med en lite starkare tro på att det jag gör räcker till.

Känner dock att jag behöver lite tips på vägen. Ge mig gärna en lätt spark därbak. Idag behöver jag det.

med pennan i hand

Mycket jobb samtidigt som projektet fortgår gör att man vissa dagar inte hinner alls...har jag upptäckt. Men, i två dagar har nu pennan rört sig över pappret och någonting börjar ta form. Min spelplan fylls på med liv. Detta är nu. Senare får vi se vad som blir själva gestaltningen. Idag funderar jag lite på kanske något tredimmensionellt. Men än så länge bild.





Att sitta i köket och teckna ger också tid för eftertanke. Jag funderar kring vad man kan ta med sig av spelet in i skolvärlden. Det finns mycket. Att röra sig i olika situationer och med olika människor är vad livet är. Och skolan. Jag har hittills i mitt projekt reflekterat över hur jag är och fungerar i olika situationer. Till exempel då jag tar ett steg tillbaka. Detta känns mycket viktigt i en skolsituation. Som lärare måste jag vara lyhörd och självklart släppa fram eleverna. Men man måste balancera. Man ska också leda och styra upp. Det viktiga här är att inte styra så mycket att man själv och eleverna går miste om frihet och fantasi. Jag tänker då på uppgifter eleverna får. För att inte döda kreativiteten tror jag att man som lärare bör backa, ge eleverna utrymme att skapa och finnas där när det behövs.
Jag tror att jag kan vara den lärare jag beskriver ovan, men kontrollbehovet finns fortfarande där och jag har mer att lära och balancera.




Till syster; jag spelade lite på cykelresan, fast jag sa att jag inte skulle... Timmarna på cykeln gav mig tid att fundera. Tankar på vilken roll man tar i vissa situationer. Som med oss. Du är ju trots allt storasyster och med dig i närheten blir jag den som följer. Och jag trivs med det. Att få vara lillasystrig känns ibland väldigt bra.

Att haka på därbak är för mig inte något negativt, jag kan bara bli så förvånad då, när det händer. Ibland känns det bra att följa och vila i det som händer. Det handlar ju också om i vilken situation man befinner sig. I sin yrkesroll, bland sina kollegor tror jag till exempel att det kan vara farligt att bara följa. Man får inte tappa bort sig själv och det man står för. Men, är man ny på en arbetsplats kanske det kan vara svårt att stå upp för sitt och istället anpassa sig. Det handlar återigen om balansen mellan att styra och låta sig styras. Det viktigaste är att inte glömma bort sig själv och sina egna tankar.

spelet är igång

Spelplanen är riggad. Jag har skapat en pjäs som jag spelar med. Det rosa burken med de svarta prickarna är min följeslagare i dethär spelet. I burken finns det manifest jag skrivit. I manifestet kan man läsa de regler jag ska förhålla mig till. Jag får också fylla på med regler under spelets gång.

Jag ska:

Ha ett öppet sinne och ett öppet hjärta

Tänka att utmaning är utveckling

Se det stora i det lilla

Använda enkla material

Och jag ska ha skoj






Du först
Så började jag spela. Den första spelrutan med texten; Bistå andra spelare... har fått vänta. Istället startade jag med något som kändes extra angeläget.
Det handlade i två dagar om att backa. Ofta tar jag plats och styr upp, särskilt hemma. Nu skulle jag i stället ge plats och låta andra ta initiativen och besluten. Du först, alltå.
Jag märkte hur stressad jag blev av detta. Ska det inte hända något snart? Hur ska dagen se ut? Jag är van att planera, men nu fick jag avvakta och ta stunden som den var.
Det funkade ju, det hände saker utan att jag la mig i planeringen. Utan att jag bestämde eller tog några initiativ.
Men det gick ångsamt, jag vill gärna att det går fort.Kanske kan detta gestaltas i en kort film eller serie.



"ska han inte kliva upp snart? När börjar dagen, skulle inte vi till stranden klockan nio?"

När jag släpper kontrollen arbetar min hjärna med att försöka besvara tusen frågor. Här har jag endel att lära...


Haka på därbak
Så till spelruta nummer tre. Cykelsemester. Tid för eftertanke på den vita springarens rygg. Jag och syster plus fler. Vad händer när man ofrivilligt släpper kontrollen? Samma sak som i förra rutan men denna gång tänkte jag inte backa, ändå blev det så. Detta är mycket intressant. Hur kan jag som är så initiativrik plötsöigt bli den som hakar på därbak?



Det kommer snart illustrationer på denna spelade ruta.

Skynda långsamt
Under färd på cykeln gav min syster mig en idè.
Min nästa spelruta: " Skynda långsamt."

Jag tänker ge mig ut på gator och torg och se hur mina medmänniskor reagerar när jag rusar fram respektive går mycket långsamt. Jag vill se om jag får några reaktioner. Vad händer när man är långsammast i världen bland människor som skyndar.
Kanske leder detta till några intressanta möten med människor fruntomkring?